En förmiddag med seniora TA-ledare, alla praktiker och ingen där för att bara lyssna. Anna gick därifrån med en sak hon inte har kunnat släppa. AI har inte kommit till rekryteringen. Det finns redan där, på alla sidor av processen samtidigt.
Hon börjar med den bild hon gav rummet. Fyra platser vid varje rekryteringsbord, kandidaten, rekryteraren, den rekryterande chefen och organisationen, och alla fyra har flyttat sig på ungefär två år utan att någon bestämt det. Följden blir signalkollaps, bias som färdas snabbare och blir svårare att upptäcka, och förtroende som löper åt alla håll.
Sedan håller hon upp den bilden mot vad som kom tillbaka från rummet, som bekräftade hennes läsning med betydligt mer obehag. Falska kandidater är förstahandserfarenhet nu. Men ingen ville bygga en större maskin för att avslöja folk, och flera hade gått åt rakt motsatt håll, tillåtit AI öppet och börjat bedöma hur någon tänker i stället för vad de kunde slå upp.
Avsnittet tar upp var rummet ansåg att AI hör hemma, frågan ingen av dem kunde svara på om var administrationen slutar och omdömet börjar, och varför talent acquisition fortfarande saknar en riktig plats vid ledningsbordet. Anna lyfter också vad rummet trodde kommer att växa i värde. Det är inte sourcing, och det är inte att vara duktig på verktygen.
Det avslutas med fyra praktiska medskick och det argument Anna återkommer till: den strategiska tillgången här är förtroende, inte snabbhet.
Obs: Avsnittet är på engelska.
